Klockan är halv ett och jag antar att jag egentligen skulle sussa. Kanske man borde göra?
Och jag undrar varför jag är helt däckad när mamma försöker dra upp mig på morgonen. Kan bero på att jag somnar så sent? Maybe.
Nu när jag tänker efter så ser sängen faktiskt lite... Ja, jag ska nog gå och lägga mig nu snart. Typ nu.

Jag skriver imorgon, något mer intressant. Jag är verkligen ledsen för de helt oseriösa och helt onödiga inläggen idag, jag har varit helt oseriös och onödig idag. Det har varit en sådan dag. En helt onödig dag.
Imorgon hoppas jag på lite mer seriösa grejer när jag ska gå hem till en kompis. Jag tvivlar på det. Det brukar inte bli såå seriöst när vi träffas. Undrar vad det beror på? Det är sådant som håller mig vaken om natten. Haha.
Nej.
Ååååh vad trött jag är. I'm off.

Capre diem, I like that.
Godnatt gott folk. My is off to bed.

När man ser denna bilden, vad tänker man på då? Du ser hyddorna i bakrunden, där folk faktiskt bor. Du ser flickan som ler. Fantastiskt att hon kan le även när hennes förhållanden är som dom är. Hon lever under halmtak. Hon sover på marken, hon får hitta sin mat varje dag och hon leker med vad naturen har att erbjuda.

80% av alla flickor -framförallt- kommer inte att kunna gå i skolan. Varje år är det 93 miljoner barn som inte får chansen att sitta i skolbänken, troligen inte hon heller.
De finns barn som går upp tidigt på morgonen, arbetar på gatan och sedan återvänder hem till den hungriga familjen. Gatubarn.  Det kallas också de barn som inte har något hem att återvända till.
När de bor på gatan utsätts de såklart för hemska risker såsom droger, sjukdomar, prostituion och mycket mer.
När man bara tänker på det helt out of the blue, så kan man inte se detta framför sig, man kan inte tänka att det finns barn som slåss för sin mat, som kämpar för deras sovplats.
Vi sitter hemma i soffan, tittar på TV och ser reklamerna för UNICEF, sen inget mer. Vi sitter i skolbänken och klagar över hur tråkigt ämnet i fråga är, att vi inte orkar koncentrera oss eller att vi inte behöver veta det som läraren försöker att lära ut.

Barnen i (bl a) Afrika skulle ge vad som helst för att få sitta i skolbänken och lära sig de saker som vi, uttråkade, skriver ner på pappret samtidigt som vi drar en djup suck.

Om ni nu sätter in er i det hela, du är 16 år. Du har tankar och drömmar om att bli läkare. Familjen kämpar för maten och du har alltså ingen chans att gå i skolan. Men du har bestämt dig, läkare är det framtida yrket.
En dag kommer hem efter att ha hämtat vatten och där står hela din familj, ja hela röset, moster, faster, deras familjer och barn. Dina mor och far föräldrar sitter i hörnet och tittar på dig. Din bror och hans fru är också där.
Det är dags nu tycker de. Du måste ju gifta dig snart.
Såklart håller du inte med. Du vill inte gifta dig och bli andra hustru till din mosters man. Du vill ha friheten att välja själv, och du vet ju vad följderna efter ett barnäktenskap blir. Oftast är misshandel med i bilden och läkare kan du kyssa farväl.

När du vägrar att medverka i denna stenhårda tradition blir du slagen och påminnd om att du verkligen lever. Efter det är du inte någon. Du har ingen identitet, du är ingens dotter längre. Du har ett namn, men ingen använder det. Gatan har blivit ditt nya hem och vad ska du göra åt det? Familjen vill inte längre ha dig nära, bara för att du inte ville gifta dig.

Så nu i juletider borde vi tänka på de människor i både Sverige och andra länder, de människor som kämpar, de som inte har det som en självklarhet att sitta runt ett bord och äta julskinka. Vi nojjar över att vi inte har gett mycket julklappar nog. Eller att vi inte fick så många som vi hade önskat.
Skjut iväg ett leénde och en tanke till alla barnen och vuxna som inte har det så lätt där ute.
Nu när det nya året kommer hade jag tänkt bli fadder, och det ser jag fram emot. Mitt nyårs löfte.
jag hade egentligen tänkt köpa lite roliga saker för mina julpengar, men det får vänta. Jag har länge tänkt på detta och nu passar det ju perfekt.

Ha en fortsatt bra annandag jul! I know I will :)

Dagens strikta schema:

-Julbak
-städning  XXXXXX
-packa
-bada den otroligt ovilliga vovven
- sen borde kanske jag duscha jag med

Städningen är redan klar man kan ju säga så den gav jag ett fint kryss. Som ni då har listat ut händer inte allt detta i ordning.

Julmusiken spelas för fullt här i mitt rum och tomteluvan sitter sådär snett,gulligt placerad på mitt trötta huvud. Harry springer runt med ett leénde på läpparna och sjunger " nu är det jul igen, nu är det jul igen- och jag ska baaaada"

Nej, det var inte riktigt sant allt det där. Julmusiken är avstängd sen igår då jag gav det ett tappert försök. Jag gillar julsånger, men då måste jag verkligen, verkligen, verkligen känna för att lyssna på dom. Annars är dom bara jobbiga. jag vet...döda mig inte..
 Tomteluvan skulle inte passa min -det-är-ingen-som-bryr-sig-om-hur-jag-ser-ut-framförallt-inte-jag-outfit och harry kan varken le eller sjunga, men om han skulle det så skulle det varit coolt.
bilden kommer ifrån weheartit.com   - hittade den sidan från en annan blogg som heter noraafazel.blogg.se
hon är sjukt duktig, en jätte bra bloggare.

Vad ska man hitta på efter gymnaiset? Jo, jag vet att det är ett bra tag kvar, med tanke på att jag ska gå klart högstadiet först, men jag vet hur fort det går. 7-9 har gått så himla fort så det är läskigt, jag blinkade en gång, och sjuan är över, jag blinkar igen och helt plötsligt är 8 också över och där sitter vi, i kyrkbänkarna och längtar till sommarlovet.  Nu är det bara en termin kvar. En enda kort liten termin. Sen den 11 juni 2011 kommer klass 9E att splittras och börja planera sin framtid som kommer att komma snabbare än vi tror.

Men efter gymnasiet då? Jo, man får väl drömma? I mina drömmar så tar jag ett ledigt år för att kunna resa.
Jag har läääänge velat åka till London. Det verkar vara en underbar stad. Tänk att vandra runt på gatorna, sitta i någon fin park, titta på alla dubbeldäckare som passerar eller beundra alla vaxdockor som finns hos madame tussauds.

Indien är ett annat resemål som jag inte skulle tacka nej till. Jag tror säkert att det är sjukt fint där, men det är inte bara därför jag vill dit. Det skulle vara så grymt intressant att kunna vara i ett land där de har en helt annan tro, kultur och traditioner än oss.

Jag tror att de allra flesta av oss unga idag har drömmar om att resa till olika länder, studera där, flytta dit.
 Människor har det i tankarna idag, och det har funnits i alla tider. Alla vill ha ett så framgångsrikt jobb som möjligt, hitta en fin lägenhet, försörja sig själva utan svårigheter. De vill kunna resa obegränsat och köpa de allra senaste prylarna. 
Om man tar sig tid att lyssna på våran klass så kommer man höra några riktiga framtidsdrömmar här. Nästan alla vill resa, alla vill ha ett jättebra jobb som inkluderar mycket pengar. Förstår ni vilken framgångsrik grupp som kommer att träffas någon gång under en återträff? Jag ser det framför mig. Jag hoppas att alla får sina drömmar att gå i uppfyllelse.


Guess whaaat?  Nae, jag vet inte själv, jag sitter här, med mina blåa, fina, luddiga, tjocka sockar samtidigt som jag tittar på "våra värsta år", snälla anteckna.

Imorgon är det julfest i skolan, rätt kul faktiskt med tanke på att jag aldrig går ut annars, som den tråkiga person jag är. Men nej, jag har inte behov av att gå ut varje helg, festa, dricka så man snart ligger på marken med spya på skorna och ber min bästa kompis att ringa hem till mamsen så hon får komma att hämta mig. Jag har inget behov av att ragga upp bästa killen för att senare dumpa honom när man ser nästa offer om man nu kan drastiskt kalla det så.
Okej, riktigt så kanske det inte går till, vad vet jag, men ni förstår min poäng?

Jag är inte den typen som dricker, as the matter of fact, jag är nykterist. Kan låta lite konstigt när man då inser att jorden bara har snurrat 15 varv sen jag föddes. Men precis innan skolan slutade i 8an, då vi skulle gå till sommarlovet, då hade jag en konstig( egentligen ganska vanlig, men den fastnade) syn.
Jag gick med några kompisar i stan,vi skrattade knuffade på varandra,lekte,  you know the deal. På något sätt hamnade jag lite efter tjejerna som fortsatte gå framför mig, jag följde dom hack i häl.

I fjärran hör jag ett rop, högre skratt och flaskor som klingas. Så jag vrider på huvudet bara för att se ett gäng, stupfulla (drogpåverkade med?) ungdommar som inte kunde varit mycket äldre än oss, komma gående ( rättelse: snubblande) ner för gatan och alla som dom möter viker undan, drar in sina barn tätt intill deras betryggande kroppar och ger dessa halvvuxna barn arga blickar.

Såklart är detta gänget helt ovetande om detta.

Genast så gjorde jag...ni vet man klipper ut sitt egna ansikte och klistar in det på en annan människa. Jo, så gjorde jag nu och föreställde mig komma ner för den lilla backen, hängandes runt en helt random killes hals med mascaran nere vid mingiporna och en flaska som hårt hålls i min hand.
Jag kände genast att när jag väl ligger där på min dödsbädd, ( om måååååånga år- förhoppningsvis) vad vill jag då ha? Jag visste ju inte riktigt allt det jag ville ha.... men vad jag visste var att jag verkligen inte behövde ha en sådan upplevelse eller en baksmälla kvar i minnet. Nej, framför allt inte när man kan fylla dom med glada minnen istället, en tjejkväll med mina absoluta favoritmänniskor, eller en lugn hemmakväll med godis, en mysig film, ljus som brinner och en bok som ligger och väntar på mig.

I samma veva som jag då bestämde mig för att aldrig dricka en droppe alkohol tog jag beslutet att sluta äta kött.
Som person kan jag vara envis, om ni frågar folk omkring mig kan dom nog intyga detta. Så när jag väl fattade detta beslut så var det ingen som kunde säga motsatsen. Mor min var väl inte till en början sådär superlycklig att jag inte tänkte äta mera animalisk mat. Men när hon väl fattade att jag menade allvar så stöttade hon mig genast och köpte hem en massa soya mat.
Idag så är jag fortfarande vegetarian, och jag kan fortfarande inte sluta skratta åt de härliga frågor jag får ofta nog i skolan utav mina underbara klasskamrater:
Tex när jag berättade för dom att jag nu inte stod i samma mat kö som de så började dessa frågor hagla ner :
- är det svårt?
- vad äter du istället?
- äter du ägg?
- vad sa du? svampar? jahaaaaaaaa.
- men du äter väl linser, böner och sånt nu då?
- dricker du mjölk?
 och slutligen dessa härliga kommentrer som jag kan höra ibland när jag sätter mig bredvid mina kompisar i matsalen :

- VAD ÄR DET DÄR?!

Jag säger såklart inte att det är fel att äta kött, eller att dricka lite, men ta vara på er där ute, drick måttligt ( när man är i rätt ålder anser jag) och se efter varandra, it's all about love, ofcourse!

Lev livet, en dag i taget, yes :)

My gillar att det snart är jullov. Det My inte gillar är att hon är trött.

yeah, you heard me. Idag är ingen bra dag, men jag ska inte sitta här och böla, utan istället skjuta iväg ett väldigt tråkigt inlägg om hur min patetiskt dåliga dag har varit.

Rumpan frös jag av mig när jag stod vid bussen och väntade, jag gillar verkligen inte att bussen ska envisas med att komma olika tider varje dag, om den nu kommer alls då.
Lyssnade på en föreläsning som förvisso var bra. Men efter en timma efter började det klia i fingrarna och jag ville resa mig upp och springa ut därifrån.
Stress är något som jag lider av och kan då inte sitta stilla så länge om jag börjar bli uttråkad. Som tur är har jag börjat känna igen tecken. När benen börjar röra sig och det kryper i ryggraden. Fingrarna är något som det syns väldigt tidigt på. Jag börjar dra, rycka och skaka dom ilsket. Jag blir väldigt lätt stressad när jag är i trånga utrymmen eller när jag har kämpat för något som senare visar sig vara motsatsen till det jag önskade.

Vi kom ut i den friska luften och genast gick det bättre, jag gick tillbaka till skolan i min takt.
Vi taggade för en skattjakt som senare sket sig den med, maten var visserligen god som vi på 15 minuter åt upp senare.

Som sagt, inte någon bra dag att reta upp mig som sagt. Snart ska jag krypa ner under täcket och gömma mig.
Se'ya later, I hope. 

Jag hoppas ni överlevde mitt grymt ointressante inlägg, jag lovar om det inte kommer något ikväll ska jag se till att klicka upp ett imorgon.

En gammal bild, jag och mitt lockiga hår, he-eh...

Sitter här och hämtar mig efter "Svenska hjältar" och tar desperat hjälp av Billy Ray som sjunger om hans Achy breaky heart.  Tårarna har runnit så mycket ikväll så det borde räcka för denna månaden, året ut då alltså. Tänk att det finns sånna fina människor omkring oss, där kom hoppet till liv igen. Änglar som vandrar bredvid oss i samma skepnad som resten av oss.

Skolan idag har faktiskt varit otroligt givande. Dagen började dock inte alltför bra. Jag kom fram till busskuren i tron om att jag var sen, som alltid. Men till min stora förvåning fanns det ingen buss i närheten, bara en massa elever.
" Ahmen, se här, jag är i tid" tänkte jag stolt och ställde mig bredvid en kompis för att småtjöta lite.
Det visade sig att bussen aldrig tänkte komma.
Som tur fick vi skjuts på ett annat sätt, så vi inte missade den fina Lucia-uppvisningen, måste säga att dom var riktigt fina. De blåa banden som pryde tärnorna, och den vackra kronan som omsorgsfullt var placerad på Lucians huvud. Kort blev det såklart, men jag har inte haft tid ( lögn: jag har haft tid, men jag är lat) att överföra bilderna än. Haha....ha.
Även jag, mina blonda trogna vänner bar glitter i håret idag för att minnas Lucian. Kort på det finns också.
Punktpunktpunkt.

Jaha, nu börjar det. Det som alla försökt förhindra, men ändå vetat skulle hända.
Vad kan vi vänta oss nu till juldagarna? Mer bombning, hot? Sverige har blivit en måltavla. Det värsta är att vi inte kan förhindra det, även om vi kämpar, slåss och står upp för oss själva.
Man blir så besviken på männskligheten, varje dag så vill man gärna naivt tro att alla människor har ett uns gott i sig, men tydligen inte.
Vad har vi gjort mot världen? Vad säger detta om oss? Vi tvingar ut barn i krig, och tar död på oss själva bara för att bevisa en poäng.
Jag blir så arg, frustrerad, besviken och ledsen när man ser detta. Jag skulle gärna- ja faktiskt, väldigt gärna- veta hur de tänker när de spänner fast bomben runt magen, och börjar gå mot sitt mål. Tänker de inte på alla familjer de kommer skada? Ett barn förlorar sin föräldrer eller vice versa. Någon förlorar sin bästa vän, sin själsfrände.
Nej.

~
"det är både ve och skam att varken nån av dom finns
de är en stockholms saga om ett par jag minns"

What is love?
Jo man kan ju undra. Ofta när man klickar in på aftonbladet bländas man av rubriker så som:" Kvinna knivhuggen till döds inatt av pojkvän."
Senare till deras försvar berättar dom att det inte var meningen, att dom älskar personen i fråga som har blivit utsatt för våld, mord etc.
Jag frågar mig då, på vilket sjuka vis kan man älska någon man vill skada då?
Jag gör detta för att jag älskar honom/henne?
Nej, det tror jag inte på. Aldrig att man kan slå någon som man verkligen bryr sig om.

Sedan rullar man ner och en annan rubrik lyser upp " 25 årig man förd till sjukhus. Misshandlad...osv"
I artiklen berättar de att han är homosexuell. Antagligen ger det dig den rätten att kunna behandla honom som skit. Iallafall enlig vissa människor. Har de ingen skam i kroppen? Inget samvete?

Vi - tonåringar- hör dagligen, ser varje dag och är med om, att bli kallad, eller upplever att någon annan blir kallad, bög, hora, slampa, ja allt ni kan tänka er.
Sen när är bög ett fult ord? Sen när är det en förolämping att bli kallad homosexuell?

För ett tag sedan hörde jag i skolan en som sa : "Eh, men skit ' ire, han är jue lagd åt fel håll!" Det följdes av skratt, fniss och blickar som slukade den personen som nu fick den kommentaren.
Då tänkte jag, vad då fel håll? Är det plötsligt fel att vara bög, eller lesbisk, att gilla någon av samma kön?
"Jävla böög!" " Fucking lebba"
Okeeeeeej, så nu när du säger dessa saker, det gör dig till en bra människa? En sånn som alla kommer ihåg, beundrar och faktiskt tycker om? Okej, du får tro som du vill.

Men när de säger fel håll, det låter så....fel.
De säger det som om de säger : Jag vaknade på fel sida idag.

Människor i allmänhet idag vill bli ihågkomna. De vill vara någon.
Så i skolan, på jobbet med skulle jag chansa på, så uttrycker de sig på ett sätt som dom tror är coolt.
De kastar ur sig ord, och har sin lilla stund i rampljuset, när alla klappar händer, skrattar och håller med.
Men vad händer sen, när alla växer upp? Den lilla osäkra killen, som har varit så populär i skolan, tack vare att han valde "rätt" ord framför "rätt" människor. Vad hände med honom? Kommer han komma långt? Kommer han någonsin bli förlåten? Han sket i läxorna, lektionerna och nu sitter han rent ut sagt i skiten.

kan ni inte se att hennes tårar blir till blod?

Anastasia är min absolut favorit film, iallafall när det kommer til disney. Anya är den mest vackra flickan någonsin, även med de trasor hon bär så ser hon fantastisk ut. Ja, jag är medveten om att hon är tecknad. Men ändå. Vem kan inte gilla hennes hår, eller hennes perfekta ansikte?
Och Dimitri har alltid varit den där killen som man önskar sig. I smyg har man alltid varit lite småkär i honom, han tar ju hand om Anya så bra, och de är så gulliga tillsammans.

Men när Rasputin kommer in i bilden blir man alltid så arg. Han förstör ju hela deras äventyr, det gick ju så bra för dom. Själva historien, handlingen är ju bara fin i sig.
Ja ni måste ju hålla med!

I'm a blond bombshell and I wear it well
You're momma says you go straight to hell
I'm sweet sixteen and a rebel queen
I look real hot in my tight blue jeans

Dead end kids in the danger zone
All of you are drunk or stoned
Dead end kids you're not alone
You sleep in the street when you're not at home

Long hot summers make you wanna fight
The roar of the city lasts all night
You like drugs you like brew
You won't believe what I can do to you

~The runaways

Åh gud vilken dag. Jag kan inte beskriva hur trött jag är, men ändå kan jag inte förmå mig att gå till sängs.

Dagen började inget vidare, när jag var halvvägs tills busshållplatsen såg jag en stor blå mega bil skymta en bit bort. Gensast förstod jag att det var bussen som hade kommit. Jag sneglade på klockan medan mina ben började allt fortare springa mot mitt mål. Jo, visst var klockan 07.35. Bussen skulle gå om fem minuter. Som tur var hann jag fram och kom in i bussen, anfådd, sur och allmänt...jobbig.  Men glad blev jag när den otroligt glada och trevliga busschaufförn sköt iväg ett av sina glada och trevliga leénden.
Där ljög jag.
Rättelse :
Det blev inte bättre av att den sura busschaufförn istället gav mig en otrevlig och en blick som sa - dagens-jäkla-ungdomar-att-dom-inte-aldrig-någonsin-kan-vara-i-tid-även-om-det-var-bussen-som-var-5-minuter-förtidig.

Tillbaka fick han: -you-know-what?-jag orkar-inte-just-nu-you-don't-wanna-mess-with-me-mister.
När jag väl hade intagit min plats i den obekväma bussen så tänkte jag, nu ska jag pigga upp mig lite, läsa ur den braaaiiga boken jag lånade igår. Sagt och gjort, jag tar fram den gula boken, slår upp den. Men ser inte bokstäverna. Då funkade inte lamporna över mig. Fula ord började flyga i mitt huvud. Men jag tryckte bort dom, räknade till 10 och tänkte på något annat.
Kom till skolan och fick reda på att vi hade en fysikläxa tills idag och jag hade tappat bort mitt papper.
Musiken var ingen höjdare heller, jag trodde att vi låg bra till i musiktävlingen, så, ni som känner mig, jag tog ut segren på förhand. Vi kom 2:a. Vilket jubel, praisethelord .Godsavethe king
 &allavisomtyckerattArnoldschwarzeneggerärcool.  

Så där satt vinnarna och käkade plopp. Mina ploppar, enligt min åsikt.
Maten var också en besvikelse, alla fick en god tacosgratäng, medan veggosoppan var en gul, slemmig klibbig, gegga. Så jag stod över.
Mamma är inte hemma, så hon får inte höra allt detta, synd för henne. Det är hennes förlust, right?

En bra nyhet? Vi rockade fett(!!) på teateruppvisingen(arna) igår, alla var skit bra. För er som missade denna fantastiska show, how sad, that's too bad.

Madelen, jag, Emma :)

I somras skulle jag, madde och emma ha lite kul när vi en dag kände för att dra in till förorten. Vi stod och väntade på en buss som snart skulle komma och ta oss hem, äntligen, vi hade stått i värmen och pustat ett bra tag.
Iallafall, vi stod och väntade när vi sedan enades om att gå in i stationshuset, gå på toa etc.
När vi alla hade gjort våra ärenden, köpt kakor, dricka och allt det där som vi kunde tänkas behöva så såg vi en spegel!
"Wooooooooooooooooow" tänkte vi, a mirror!  Så vi började posa och leka lite, sedan utbrast jag:
"SAMLA ER! JAG VILL TA KORT!" ...... sagt och gjort vi ställde upp oss fint framför kameran som stod framför speglen ( ja vi var ensamna inne i lokalen) och log våra allra finaste leénden, ögonen gnistrade och vi slängde vackert med våra långa glansiga prinsess hår. Några kort blev det, exakt antal kan jag tyvärr inte dela med mig just nu. Vissa mer eller mindre bra.

När vi gav upp och nöjde oss med korten som nu var förevigade så skickade vi runt dom till våra mobiler och så vidare, och så vidare.

Vi stannade kvar inne i rummet ett tag till, men tillslut såg vi den blåa bussen komma och vi rusade ut.
Samtidigt som vi kom ut, gick en man med busschaufför kostym ut ur en dörr bredvid våran.
Han vred på huvudet och sneglade underligt på oss.
"Whaaaaat" tänkte vi med släppte det och klev in på bussen för att resa hemåt.
Jag vet inte när, men någon gång under den tiden vi tre fortfarande var tillsammans, troligen under bussresan hem, så kom Madde på en grej.
" Ehum... ni vet att den speglen vi tog kort framför?" såklart kom vi ihåg.
"ja, eh, man kan se oss från andra sidan"
Då adderade vi 1+1 och förstod varför den chaufförn tittade så konstigt på oss. Möjligtvis hade han sett oss stå och posa, flamsa och slänga med håret.
Om han hörde oss, det vet jag inte, men oooom han gjorde det, then...we're screwed!

Tomas Di Levas låt, vem ska jag tro på.

Tänk er ett smockat rum, med kanske 30 elever. Alla sitter utspridda i hela salen och det är knäpptyst.
Pennorna glöder, det är ju ett matteprov. Ungdomarna koncentrerar sig djupt och då och då lyfter de huvudet och tittar snett upp i taket samtidigt som deras hjärnor arbetar sig galna. Det rör sig där inne, det stånkar och pustar.
Kugghjulen börjar bli slitna efter en veckas hårt pluggande.
Mitt i alltihop sitter du. Med pappret framför dig, siffror som får dig att vilja riva sönder det, spotta på det och sedan kasta ut det genom dörren och skrika : " Hasta la vista, BABY!"
Men det gör du inte, såklart. Du sitter kvar på din plats och funderar över nummer 8. Vad kan det bli?

Medan detta pågår så känner du att något byggs i dig. Genast skjuter du bort tankarna om matten och fokuserar på den malande känslan i magen.
Du behöver något....musik. Jaaa, musik är det.
Småleénde böjer du dig ner och plockar fram de svarta headseten ur väskan, tar fram ipoden och trycker på den absoluta bästa låten du vet. Deras ljuva stämma fyller dina öron och nu är du i din värld. Du är inte i klassrummet med matteprovet. Du blir lugn, allt blir så lugnt.
När du kommer tillbaka till verkligheten kan du ta nya tag och ta itu med matten. Denna gång går det galant. Vad kan det bero på?

Vad då den nya Michael Jackson?
Jag förstår inte vad folk menar när människor på TV påstår att det finns en svensk Michael Jackson?
Det finns en Michael. The one and only, och det kommer aldrig att finnas någon som kan ens knappa in på honom.
Medan ni försöker att hitta någon kan ni ju samtidigt passa på att ta era vingar och flyga en sväng till månen, andas under vatten eller vad ni nu vill hitta på.

jag arbetar på en ny design, vi får se vilken det slutar med :)

det är en termometer som sticker ut ur munnen där.

Det ska föreställa mig. Ja mitt hår ser alltid lika rakt ut när jag är sjuk, det är naturligt stelt, som dom säger i "Hairspray" och vaddå då? Mina ben äääär så långa....for real! Nej, egentligen har jag inte så långa, och jag har inte feber heller, men min hals spökar fortfarande, visserligen så har det nästan gått över nu så imorgon ska jag tillbaka till skolan, det är nog bäst, jag har min allra sista dramaträning innan uppvisningen på torsdag.

Jag har plugg,plugg, hemskt mycket plugg, hälften är klart. Typ.

Eftersom jag inte har så mycket annat att skriva så kan jag ju berätta vad jag gör just nu...
Simpsons går på TV:n bakom mig, det var bättre förr kan man ju tycka... och det är ju det jag gör med.
Musiken spelas också- ja jag har på både datorn, musiken och TV:n nu. Bara för att musiken spelas på datorn, och när det kommer något intressant på TV:n kan jag ju inte missa det och då är det bara så enkelt som att stänga av musiken.
Nu vet jag vad ni tänker:
Hur kan en tjej på femton år ha en så överintelligent hjärna och ändå vara så ödmjuk, snäll och underbar?
Jo, det är nämligen såhär att det finns människor som jag, inte många, ungefär 1 på miljonen, och nu råkar det vara så att min mamma är mamma till en av dom. Men grejen är att dessa överintelligenta människor, som mig själv, är inte så stora fans av matte.
Så, i teorin är vi väldigt smarta, och i praktiken med, förutom när det kommer till matte. Då vill vi inte vara med längre. Japp, så är det.

Snygga är vi med. Men det kanske ni visste redan? ;)

här är mina favorit 6&4åringar in the whole world.

Bilden är tagen i det varma och goa falkenberg i somras. Jag var där tillsammans med min syster, hennes sambo och deras två barn. Ja, det är dom på bilden, haha.

När jag tittar på dessa bilder så börjar jag gensat längta tillbaka. Iallafall längtar jag tills snön har försvunnit. Det är kallt ute, för er som inte har snappat upp detta. Fruktansvärt kallt as the matter of fact.

Det är som en vägg med kall luft som slår emot en när man öppnar dörren för att gå ut. Kan ju bero på att det är just en vägg med kall luft med. Näsan fryser, öronen fryser, jag fryser rumpetussen av mig och den är ju annars rätt bra att ha kvar nu förtiden. Stackars Harry fryser med, snö mellan tassarna och allt är bedrövligt jobbigt. Framför allt när matte får ett spratt och börjar kasta snöbollar på den försvarslösa hunden.

När Tindra, den äldsta av flickorna var kanske två- tre år eller något så gick jag med henne till en pulkabacke. Tyvärr hade vi inte så mycket att åka på, så vi släpade med oss en gekås påse, fyllde den med snö och placerade oss på den, började hasa oss närmare kanten, tog ett djupt andetag, blundade och lutade oss framåt. Då åkte vi av, i ca 5 sekunder. "Åh, tänkte jag... wow." Adrenalinet pumpar.... Hos Tindra. Hon skrattade, och började röra sig uppåt igen. Genast började jag också skratta och drog med mig den halvtunga gula kassen och kämpade mig mot toppen.
Vi åkte några gånger till och hon skrattade lika mycket varje gång, även om det inte var någon särskilt lång backe. Nästa gång lovade jag henne att ha med en pulka, och det hade vi. Då åkte vi kanske tillomed i 8 sekunder, och det var ÄNNU bättre.
När vi kom hem igen var vi blöta, snöfyllda, rödflammiga i ansiktet och väldigt,väldigt glada.

Detta är ett minne som sitter kvar. Klart och tydligt.

nej, det kan jag lova. Såg unstoppable på bio med Rebecca idag. Aldrig. mer.åka.tåg.
Nej.
Och med tanke på att det bland annat hade tagit stöd från en sann berättelse gör ju inte saken så mycket bättre, scary. Men själva filmen var nagelbitande. Jo faktiskt, när jag kom ut därifrån var mina korta naglar ännu kortare än när vi gick in. Som ni då förstår var den väldigt spännande. Något att rekommendera faktiskt.

Imorgon blire partaj så det blir inte mycket skrivande tyvärr, men jag ska försöka klämma in ett inlägg innan jag ska iväg och vinna alla julklappar som väntar på mig. Vi ska ha den årliga julleken, något som vi alla ser fram emot, indeed. OCH JAG SKA VINNA. MOHAHAHAH!....HA!

Det var ett skämt, jag vinner aldrig något. Om ni frågar familj och vänner vem som är otursfåglen i deras närhet, vem tror ni dom svarar då? Ja, ni gissade rätt. My Elisabeth Magnusson also known as : My the klumpeduns, My den otursamma flickan eller tjejen som ramlar hela tiden.

"Lucka tre" om man nu ska kalla det så, eller bild tre. Ja....

men iallafall, här är jag och en klasskompis som jobbar på någon so redovisning skulle jag chansa på, det brukar se ut såhär då, och med tanke på att jag hade långt hår, så innebär det enligt mina snabba och helt rätta beräkningar att detta är som igår, ibörjan av nian.

Forografen är the one and only madelen andersson aka m. skulle jag chansa på iallafall

Som jag skrev innan, det är ungefär såhär det ser ut när vi i klassen slår ihop våra skrynkliga hjärnor , vi tittar åt olika håll och jobbar med olika saker som vi sedan sätter ihop till något som vi vill påstå är en otrolig redovisning som vi sedan blir (tvingade) frågade om vi kan hålla inför klassen.
Så snälla som vi såklart är så ställer vi upp. Inget mer med det liksom. Nae.

Jag kommer ihåg en gång då vi arbetade enskilt och jag la ner mitt hjärta, min hjärna, min själ ( som jag senare sålde till djävulen för att få lite hjälp- skämt åsido) och mina fingrar blödde tack vare denna kraftfulla powerpoint jag skulle hålla inför klassen. Jag övade, jag sökte efter fakta och tyckte att det var rätt intressant. Jag ställde mig framför alla mina klasskompisar som hotade med att de skulle ta tiden på hur lång tid jag tog på mig.
"yippie" tänkte jag då " ingen press alls"

Jag harklade mig, rätade på ryggen tog ännu ett andetag, kollade läget hos läraren och började. Det första ordet som kom ur munnen var :
"Ehum"
Great My, way to go!! Jag började om och fick faktiskt ut de rätta orden denna gången. Jag blev nöjd, även om några fler "Ehum" hade smygit sig in mellan menigarna och de grammatiskt rätta och noga valda orden.
Efteråt fick vi reda på betygen, jag var säker på att jag hade nått det mål som jag ville ha så jag sätt där i soffan och log, riktigt sken." Du får G på denna uppgift My."
Hopp, genast sjönk jag ihop och surade. "DUMMA MY! DET VAR DET DÄR FÖRBANNADE "Ehum"- et som förstörde allt. DUMMA MY!" tänkte jag då och skyllde allt på det första ordet. Det var ju inte jag som hade gjort fel, bara att jag råkade säga fel ord. Dumma My.

Kan påpeka att allt detta hände i slutet av sjuan eller i början av åttan, men det sitter än. Dumma My.

- här mamma!

Världens härligaste troll!
Mor min har handlat hem " Trolltyg i tomteskogen". Ett måste för alla er som är som jag, gillar tecknat då.

Handlar om att små söta tomtar ska gifta sig, och trollen får nys om detta. Då bestämmer dom sig för att sabba allt, och kidnappar bruden! ;o

En väldigt spännande, nagelbitande film. Dock inget för er som ogillar våld. Det händer att trollen är lite våldsamma ibland mot dessa harmlösa tomtar. Elaka mot varandra är dom också, inget fredagsmys där inte...

Favorit scenerna är ju när morsan (rätt ofta) ropar på hennes yngste son. Med häxrösten skriker hon :
VAR ÄR FJANT!?
genast kommer den lilla springande och svarar : HÄR MAMMA!
Jag skrattar lika mycket varje gång.
En annan komisk scen är när morsan ska göra sig vacker så hon står och posar framför en sprucken spegel och kammar sitt svarta sträva hår med fiskben, sedan som pricken över i:et så sätter hon upp en rosett i håret, med hjälp av en orm. " mmmmmmm nu är jag vaaacker"


Nu sitter jag här och längtar tills klockan ska slå 4 så att jag ännu en gång kan trycka ner en ibumetin, för den som jag tog i morse...tjaa, den ville inte hjälpa mig helt, så jag har fortfarande ont i halsen...
men igår när jag satt och åt chokladpudding ( jag skyller på att jag är sjuk annars skulle jag aldrig ätit det på vardagar...never...ever...ev...naej...) Iallafall, när jag åt den igår var det som om mannen ( eller kvinnan?) som älskar mig där uppe hade gett mig ett botemedel. Jag skulle kunna äta hundramiljonersbiljaders såndana nu. De var heaven on earth i en burk.

THANK YOU GOD! I LOVE YOU! - grejen är att jag inte är kristen, men ibland tror man ;)