den här bilden förklarar i stort sett hur jag känner nu för tiden.
Tonåringar i ett nötskal.

Iallafall, idag har varit både en mycket givande, men samtidigt jobbig dag. 05.00 ringde klockan som vanligt och efter en natt med lite sömn, bestämde jag mig att ligga kvar så länge som möjligt, vilket betyder att jag stannade kvar i sängen fram tills tjugo i sex. " Bussen går om en halvtimma..." oops.

Efter en trött och seg busstur kom jag fram till Åhaga där jag skulle spendera min förmiddag idag. Två otroliga föreläsningar hölls, med både komik och allvar. Efter det var det tre timmar i klassrummet som gällde, vilket var väldigt ansträngande för min del då jag hade gigantiska problem med att koncentrera mig på diskussionerna. Höööööö!

Negativa My klagade på både huvudvärken, tröttheten och det allmänt dåliga humöret.
" Men lägg dig tidigare" Jo, jag tänkte det göra det igår, men kom på att jag hade deadline och var tvungen att slå upp datorn igen och skriva ett långt mejl innan jag kunde lägga huvudet på kudden igen. Vid de laget ville jag inte ens titta på klockan, jag visste att det var alldeles för sent.

Nu ska jag be min vän Michael att muntra upp mig lite grann, han brukar vara bra på det.
Hanna också.

 

Igår slog det mig, hänsynslöst och hårt. Jag har bara tre ynkliga dagar kvar på Mogaskolan. Känslorna kring det ämnet är blandade då jag känner mig så himla lättad för att högstadiet äntligen- finally!- är över. Så som jag känner är det nu som livet kan börja på allvar. Samtidigt är jag nedtryck när jag tänker på att jag kommer aldrig mer sitta i klassrummet tillsammans med mina kompisar och höra en massa roliga kommentarer, titta på tråkiga NO-filmer eller se på när några i klassen får spö av min kompis Angelica.
Jag kommer nog sakna min klass rätt mycket, samt många av lärarna. Det känns som om vi kommer tillbaka efter sommaren och träffas - som helt nya människor, haha - i klassrummet där alla sitter spänt och nervöst på stolarna och vill kasta sig över varandra för att berätta vad som har hänt under sommaren.
Tack för dessa roliga år, kommer kännas tomt att inte träffa alla på samma sätt vi vi har träffats nästan varje dag i tre år.

9E, jo men vi är bäst. Inget mer att säga om det.

Filmstar by Suede. Lyssna på den.

Jag var hos frisören idag och hon tog upp frågan som jag visste skulle komma. Alla frågar den. Det är den tiden nu då alla borde vara säkra på vad dom vill välja. Aaaaaalla förutom My då. 

" Har du tänkt på någon gymnasielinje då?" Jo. Det har jag ju. För mycket kanske. 
Jag vet exakt vilka jag ska utesluta, men dom som är kvar då? Vet inte riktigt vart jag står, vill jag bli någon som skriver böcker,tidningsspalter springer ute som en journalist eller översätter? Vill jag bli kurator, psykolog?
Grejen är att jag inte vet, och då är det inte så lätt att välja sin framtid.
Just nu i skrivande stund fokuserar jag på proven som är tätt ihop packade denna veckan.

Ooooooch den skrämmande tanken på att en av mina kära kompisar ska ha cheerleadning med oss imorgon på idrotten.
Jag ska tänka på att le, sen får resten komma efteråt. Däremot skulle jag gärna vilja se genom min idrottslärares ögon under den timman och se hur vi i 9E försöker gå ner i splitt, spagat och allt det där som dom viga människorna gör.

Nä, nu ger jag upp. Apan på biologiboken kollar konstigt på mig, av vilken anledning är jag helt ovetande om.

Streetdace, iloveit

Är det någon mer än jag som får sms från Jolin om gymnasiet var och varannan dag? Jag har fått om en massa som jag inte en kryssade i ...creeeeeppy. Jo, faktiskt.

Sitter här i min halvhela - haha lät kul- datorstol och funderar på hur det ska gå med gymnasiet. Nu är det ju lov, och om tre veckor ska vi sätta oss i skolbänkarna igen, fulla med liv...typ. Då ska vi helst vara klara med alla dessa tankar om gymnasiet, vad vi ska välja. Jag menar, come ooon you guys, det är inte lång tid kvar. Så har jag tänk nu sen September, och ni kallar mig desperat.


Om jag skulle vilja räkna upp alla de utbildningar, framtid(er?) och jobb som jag har " bestämt" mig för så skulle inte hela denna bloggsidan räcka. Mina fingrar skulle bara vara en bråkdel av allt det som jag hade planerat över åren. Det har varit allt från polis, veterinär, frisör, pilot, delfinskötare till psykolog,lärare,skådespelerska, sångerska. Ja, polis har jag inte riktigt.... nej, vi ska inte ens gå in på det. Veterinär ska jag nog inte bli om nu inte kunderna vill att jag ska kräkas i de stackars valparnas magar.  Pilot är skrattretande när man vet om att jag är så höjdrädd att jag hellre dör än åker typ...kanonen på liseberg. Eller gå upp för en stege.
Skådespelerska, ja då var jag inte så stor, till den kategorin hör frisör till också. Och sångerska - HAHAHHAHA! Nej jag kan inte...sjunga.
Allt det där som jag räknade upp var en bråkdel av alla yrken som har flugit runt i mitt stackars lilla klena huvud.

Men vad har då My Elisabeth Magnusson bestämt sig för nu då? Vad ska hon bli när hon blir stor, hon som är så hiiiimmmla säker varje gång någon frågar, men byter ungefär en gång varje månad.
Tyvärr har jag inget svar på detta.
Utbildningen har jag bestämt mig för, men inte hur jag ska göra sen, vad ska jag fortsätta med?

Jag skulle ( ska) vilja jobba med människor, på ett eller annat sätt. För inte alls länge sen var psykolog stämplad i min panna, men nu vet jag inte. När det väl kommer så nära tror jag inte att jag skulle palla all den press som det yrket bär med sig. Jag tror att jag skulle gifta mig med jobbet och inte få så mycket tid för mina vänner eller familj.
Lärare, jo det finns fortfarande en liten röst som talar inne i huvudet, men den är inte sååååå stark som den var för ett halvår sedan.
Något som jag vill bli, men inte vet hur eller var man ska utbilda sig till det, är biståndsarbetare. Tänk att få chansen att åka till folk som behöver hjälp, tänk att kunna få hjälpa dom. Det är så stort.
När reklamerna på TV:n från UNIFEC eller något liknande börjar blinka på TV:n är jag lika avundsjuk varje gång på de människor som är där nere och arbetar med folk i nöd.

Well, linjen som jag kommer söka in på är något helt annorlunda. Estetiska dans, yes folks. En samhällslinje med dans. Där fick ni förklaringen till bilden som visas där uppe. Man har samma möjligheter som en person som går samhäll-sämhäll eller något annan bred utbildning. Jag ser fram emot att få börja, se hur det är.
Men first, ska jag njuta av en hel termin med min klass och vänner, samt alla härliga lärare! :)