Streetdace, iloveit

Är det någon mer än jag som får sms från Jolin om gymnasiet var och varannan dag? Jag har fått om en massa som jag inte en kryssade i ...creeeeeppy. Jo, faktiskt.

Sitter här i min halvhela - haha lät kul- datorstol och funderar på hur det ska gå med gymnasiet. Nu är det ju lov, och om tre veckor ska vi sätta oss i skolbänkarna igen, fulla med liv...typ. Då ska vi helst vara klara med alla dessa tankar om gymnasiet, vad vi ska välja. Jag menar, come ooon you guys, det är inte lång tid kvar. Så har jag tänk nu sen September, och ni kallar mig desperat.


Om jag skulle vilja räkna upp alla de utbildningar, framtid(er?) och jobb som jag har " bestämt" mig för så skulle inte hela denna bloggsidan räcka. Mina fingrar skulle bara vara en bråkdel av allt det som jag hade planerat över åren. Det har varit allt från polis, veterinär, frisör, pilot, delfinskötare till psykolog,lärare,skådespelerska, sångerska. Ja, polis har jag inte riktigt.... nej, vi ska inte ens gå in på det. Veterinär ska jag nog inte bli om nu inte kunderna vill att jag ska kräkas i de stackars valparnas magar.  Pilot är skrattretande när man vet om att jag är så höjdrädd att jag hellre dör än åker typ...kanonen på liseberg. Eller gå upp för en stege.
Skådespelerska, ja då var jag inte så stor, till den kategorin hör frisör till också. Och sångerska - HAHAHHAHA! Nej jag kan inte...sjunga.
Allt det där som jag räknade upp var en bråkdel av alla yrken som har flugit runt i mitt stackars lilla klena huvud.

Men vad har då My Elisabeth Magnusson bestämt sig för nu då? Vad ska hon bli när hon blir stor, hon som är så hiiiimmmla säker varje gång någon frågar, men byter ungefär en gång varje månad.
Tyvärr har jag inget svar på detta.
Utbildningen har jag bestämt mig för, men inte hur jag ska göra sen, vad ska jag fortsätta med?

Jag skulle ( ska) vilja jobba med människor, på ett eller annat sätt. För inte alls länge sen var psykolog stämplad i min panna, men nu vet jag inte. När det väl kommer så nära tror jag inte att jag skulle palla all den press som det yrket bär med sig. Jag tror att jag skulle gifta mig med jobbet och inte få så mycket tid för mina vänner eller familj.
Lärare, jo det finns fortfarande en liten röst som talar inne i huvudet, men den är inte sååååå stark som den var för ett halvår sedan.
Något som jag vill bli, men inte vet hur eller var man ska utbilda sig till det, är biståndsarbetare. Tänk att få chansen att åka till folk som behöver hjälp, tänk att kunna få hjälpa dom. Det är så stort.
När reklamerna på TV:n från UNIFEC eller något liknande börjar blinka på TV:n är jag lika avundsjuk varje gång på de människor som är där nere och arbetar med folk i nöd.

Well, linjen som jag kommer söka in på är något helt annorlunda. Estetiska dans, yes folks. En samhällslinje med dans. Där fick ni förklaringen till bilden som visas där uppe. Man har samma möjligheter som en person som går samhäll-sämhäll eller något annan bred utbildning. Jag ser fram emot att få börja, se hur det är.
Men first, ska jag njuta av en hel termin med min klass och vänner, samt alla härliga lärare! :)