Igår slog det mig, hänsynslöst och hårt. Jag har bara tre ynkliga dagar kvar på Mogaskolan. Känslorna kring det ämnet är blandade då jag känner mig så himla lättad för att högstadiet äntligen- finally!- är över. Så som jag känner är det nu som livet kan börja på allvar. Samtidigt är jag nedtryck när jag tänker på att jag kommer aldrig mer sitta i klassrummet tillsammans med mina kompisar och höra en massa roliga kommentarer, titta på tråkiga NO-filmer eller se på när några i klassen får spö av min kompis Angelica.
Jag kommer nog sakna min klass rätt mycket, samt många av lärarna. Det känns som om vi kommer tillbaka efter sommaren och träffas - som helt nya människor, haha - i klassrummet där alla sitter spänt och nervöst på stolarna och vill kasta sig över varandra för att berätta vad som har hänt under sommaren.
Tack för dessa roliga år, kommer kännas tomt att inte träffa alla på samma sätt vi vi har träffats nästan varje dag i tre år.