Tänk att du vaknar på morgonen och din mage gör ont. Tänk att du vaknar på morgonen och huvudet bultar, det vill säga, om du nu har sovit överhuvudtaget. Tänk att du öppnar ögonen och sedan genast vill stänga dom.
Du vill inte resa dig upp utan du vill ligga kvar i sängen, glömma de andra ungdomarna, eller jobbarkompisar, klasskamraterna. Du vill glömma dom som skadar dig. Men det är omöjligt, och det vet du, så du reser dig upp, kastar av dig täcket, samlar så mycket energi som det bara går innan du går ut genom dörren och förbereder dig på att möta det värsta. Ord.Slag.Rykten.Blickar. Människor som helt plötsligt tystnar när du går förbi dom i korridoren och när du har passerat börjar viska, fnissa, knuffa på varandra och pekar. Dom slukar dig med blicken, tuggar och spottar ut dig igen. Skadad, ledsen och förstörd.
I klassrummet får du stå ut med papperstussar som du blir träffad med. Kanske ord står på dom, hemska, taskiga, elaka ord. Du vågar inte säga ett ord inför klassen, inte titta på någon, inte prata med någon. Blicken är fast i skrivhäftet eller fönstret. Där ute, där det kanske finns någon som kan accepetera dig, gillar dig och faktiskt ser dig.

Klockan ringer och det är dags för den dagliga rasten, det vill säga, den värsta tiden på dagen. Du kollar snabbt ut genom fönstret, suckar. Det mulet och regnar ute. Alla barnen börjar smälla med sina stolar, springer ut genom dörren, trillar, skrattar och skojar med varandra. I kapprummet drar de på sig regnkläder, mössa, vantar och stövlar, snabbt går de, dom vill ju vara ute och leka, umgås och bara vara en stund innan de ska in i klassrummet igen och försöka lyssna på den envisa läraren.
Långsamt går du efter, ensam och gör samma saker som dom gjorde, fast det är ingen som gör det med dig.
Väl ute ser du dig om, ingen i sikte. Med snabba steg börjar du gå mot lekstugan, där inne kan man faktiskt klara sig,  om ingen ser dig gå in där då. Isåfall kan det tvärtom vara farligt. Halvvägs framme och du börjar pusta ut, du har hunnit ifrån dom.
Helt plötsligt stannar du upp, du hörde en röst? Tre, fyra...nej du klarade dig inte. Inte lönt att försöka ta sig till stugan nu, det är försent ändå. Utan du vänder dig om, ser ett gäng ungdomar med fula leénden gå emot dig i en halvcirkel och skrattar, kastar ur sig hemska, osanna ord om dig. Du vet vad som väntar, så du drar ett djupt andetag, spänner kroppen och blundar. Here we go again.