En gammal bild, jag och mitt lockiga hår, he-eh...

Sitter här och hämtar mig efter "Svenska hjältar" och tar desperat hjälp av Billy Ray som sjunger om hans Achy breaky heart.  Tårarna har runnit så mycket ikväll så det borde räcka för denna månaden, året ut då alltså. Tänk att det finns sånna fina människor omkring oss, där kom hoppet till liv igen. Änglar som vandrar bredvid oss i samma skepnad som resten av oss.

Skolan idag har faktiskt varit otroligt givande. Dagen började dock inte alltför bra. Jag kom fram till busskuren i tron om att jag var sen, som alltid. Men till min stora förvåning fanns det ingen buss i närheten, bara en massa elever.
" Ahmen, se här, jag är i tid" tänkte jag stolt och ställde mig bredvid en kompis för att småtjöta lite.
Det visade sig att bussen aldrig tänkte komma.
Som tur fick vi skjuts på ett annat sätt, så vi inte missade den fina Lucia-uppvisningen, måste säga att dom var riktigt fina. De blåa banden som pryde tärnorna, och den vackra kronan som omsorgsfullt var placerad på Lucians huvud. Kort blev det såklart, men jag har inte haft tid ( lögn: jag har haft tid, men jag är lat) att överföra bilderna än. Haha....ha.
Även jag, mina blonda trogna vänner bar glitter i håret idag för att minnas Lucian. Kort på det finns också.
Punktpunktpunkt.