weheartit.com
~can we pretend that airplanes in the night sky are like shooting stars - I colud really use a wish right now.

Once upon a time....det var en liten flicka. Innan hennes föräldrar skiljde sig ägde de en liten matbutik. Flickan i fråga var ofta med och hjälpte till i den butiken, även om hon bara var 4 år. När de senare körde hem på kvällarna så satt hon i baksätet med diverse leksaker och annat roligt bredvid sig på sätet.
På vintren när det var mörkt ute syntes ofta stjärnorna på himlen när hon tittade ut genom fönstret. Bilen körde fort förbi träden och hon kunde inte urskilja några konturer eller något alls. Bara stjärnorna som stod högt på himlen var kvar på nästan exakt samma ställe hela tiden. Detta var underligt, varför flyttade de inte på sig när allt annat gjorde det?
Då kom hon på att de lysande prickarna som sken så vackert i vitt där uppe var änglar som vakade över oss. Den största var någon som man verkligen saknade. Just då var det ofta mormor som var den stora stjärnan, morfar kunde också vara med, även om flickan aldrig träffat honom. Därför stod de "stilla" där uppe, dom följde efter flickan och vakade över henne. Så resonerade hon.
Dagarna gick och kväll efter kväll så fort de små änglarna som gestaltades av prickar visades på himlen tänkte hon samma sak och satt där bak i bilen. Året därpå förlorade flickan någon som stod henne nära, men hon tröstades av att han fanns där uppe på himlen och höll ett öga på henne.
Men så småningom måste alla växa upp, den lilla flickan inkluderad och det var just det hon gjorde. Hon förstod med åren varför stjärnorna stod stilla där uppe medan allt annat rörde sig. Hon förstod att de tyvärr inte var några änglar. Flickan idag är 15 år. Men hon tror fortfarande att det finns änglar någonstans som håller koll på oss, och stjärnorna är något av det vackraste hon vet. Att titta upp mot himlen när det är alldeles stjärnklart är något som alla måste tycka är helt breathtaking.

It is pure beauty!