En tjejgrupp står i hörnet av rummet. De skrattar, knuffar på varandra, leker och har allmänt kul. Skolan har bara pågått i någon timma, men du längtade hem redan när du slog upp ögonen i morse. Ville inte resa dig ur sängen. Tänkte att det nästan är lika bra att du ligger kvar i värmen. Men när mamma insisterade starkt på att du skulle gå upp var du tvungen att kliva upp från säkerheten. Frukosten gick inte ner och lillebrosan som satt mittemot slängde ut en sydig kommentar om ditt hår. Du beslutar att denna morgonen har du råd med att vara barnslig så du räckte ut tungan och gav honom en box på armen, hårdare än vad du trodde.
Tyvärr la mamma märke till bråket och beodrade dig att gå till skolan.

Vem säger att söta tjejer alltid är populära? I mellanstadiet fick du många komplimanger om ditt utseénde, det var ju fint, sött, unikt. Du trodde på det också. Men sedan blev alla för coola för att säga snälla saker. Folk blev självupptagna och fixerade av sitt egna utseénde.
Gamla vänner blev nu nya människor och tillhörde en ny umgängeskrets. Inte din. Du passade tydligen inte in.

Tjejerna i gruppen skrattar fortfarande åt något roligt som en av dom hade sagt. De säger inget spydigt åt dig, de blänger inte eller viskar. Faktum är att de inte ägnar dig en blick överhuvudtaget. De bara tystnar och ser menade på varandra. Med snabba steg förbi dom skyndar du sig ut i kylan. Ett gäng klasskompisar kommer gående mot dig, men du vet att de inte kommer säga något, inte heja eller nicka. Ingen kram eller hand på axel.
Flickan som går förbi dom är som luft. 

Många konstnärer, artister eller politiker blev mobbade i skolan. De var annorlunda, så folket runt omkring dom bestämde sig för att göra något åt det. Fysisk, psykiskt våld, you name it. 
Kommentarer om att de var fula, tjocka, homosexuella, emos, konstiga, kastades, mot dom. Se vad de blev nu. En förändring i världen. Mobbarna som trakasserade dom säger nu istället : Ahmen Tjenare, jo jag kände henne, vi dejtade/ bodde grannar/ bästa polare du vet?
Man kan ju hoppas då att du blir likadan. Att du också har ett syfte, att du kan förändra världen, bli världskänd. Någon man ser upp till, en förebild.
Men du blir ju inte mobbad. Du får inga slag. Du får inga ord mot dig. Du kan tillomed få ett hej, då och då.
Fast ändå, du har inga vänner. Killar tittar inte på dig som de gör med snyggingen i bänken bredvid och de säger absolut inget till dig i onödan.

Du skulle ge allt, för att bli som de andra.