ett steg före


Visst är det härligt när man är i det läget då man kan bjuda på sig själv? När man sitter där med mobilen och undrar hur man ska ta kortet. Självutlösaren vill inte fungera och jag brukar inte ta kort på mig själv så jag kände mig bara dum. Men så är det när man har tråkigt.

Som ni förhoppningsvis ser är det en fysikbok jag håller i. Ingen favorit kan man säga, men det är ett måste.
Sen ser ni säkert det fina såret jag har ringat in med. En lite rolig historia, jag spelade HANDBOLL- HAHA!
Jo men jag vet, My som älskar bollsporter spelade handboll i skolan, och som tack för att jag försökte ta bollen från en myyyyycket längre anfallare så fick jag sår på handen och det gjorde fruktansvärt ont. Ja, så ont att jag övervägde att gå av planen och överlåta den spännande matchen åt mina kära klasskamrater. Så ont att jag sprang till min idrottslärare och bad om plåster. Men jag bet ihop. Med plåstret på handen såg jag ut som en tuffing tyckte jag och sprang ut på planen igen. Jag gjorde ingen skillnad visserligen, men ändå.

Eftersom jag inte har något vettigt att skriva just nu så går jag ut med Harry istället, känns mer betydelsefullt...liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0