Förvånadsvärt började året med :

Januari
Vad hände då? Tyvärr kan jag inte berätta så mycket då mitt minne är väldigt kort, men jag kan lova att jag var förväntansfull när jag insåg att jag snart skulle bli en nia. Jag hade då gott halva högstadiet. 

Februari.... som ni med all säkerhet kommer ihåg låg snön envist kvar på marken och vägrade smälta bort trosts att solen sken med all sin kraft. Nej istället kom det mer snö. Till Mys lycka. ( rättelse: till Mys stora besvikelse)

Mars, ja men äntligen började vi se lite förändring, det blev mindre och mindre vitt på marken, och till slut var allt borta, då skrek jag av glädje kan jag lova, yes ineed. I did. Lite senare in på månaden sparkades födelsedagarna igång, och den blev startad av Madelen som blev 15 vårar, och pappa följde strax efter.

Men så kom April, och 4 dagar efter månadsstarten firade jag min 15 årsdag. Gissa om jag var glad över att vara ett år närmare min 18 årsdag. Fannys födelsedag var ungefär 2 veckor senare. 

Maj Maj måne. 
En månad kvar, alla väntade spänt på den stora månaden, den med det stora J:et. Klassen jobbade starkt på men höll ett stadigt öga på datumet var dag. 4 veckor kvar tills sommarlovet, friheten i 10 härliga veckor. Solen, vattnet väntade. Att göra allt det där som man har väntat på, det där man har längtat efter såååå länge, men man har på något sätt blivit stoppad.

Juni, well here we are. 9E - och alla andra i skolan- sitter i kyrkbänkarna och lyssnar strongt på rekton som envisas med att hålla ett långt tal. Vi applåderar och tackar alla duktiga elever och tillslut får vi resa oss och gå ut genom utgången, där vi alla visste vad som väntade. typ.
Tyvärr kan jag inte påstå att min sommar var planerad, jag hade inget att göra. Och strax efter avslutningen åkte båda mina vänner som jag hade hoppats på att få träffa. En åkte iväg till Spanien för att bli en riktigt pepparkaka, och den andra stack iväg på någon slags konfa läger.  De lämnade mig ensam, i Sverige. Yey...

Ja, mina kära vänner, det blev Juli och jag väntade fortfarande på att alla skulle komma hem från sina semestrar. Min mamma och syster slog ihop ett kalas då de både fyllde år i början av månaden.
Jag var barnvakt och tjänade lite pengar på andra håll men började faktiskt, ja, jo, jag gjorde det enda som en 15 åring inte ska göra, det som är förbjudet. Jag längtade tillbaka till skolan, då jag visste vart jag hade alla.
Som en tröst drog vi ihop en klassträff som innebar en härlig kväll vid stranden, en eld, musik och såklart klasskompisarna. Samma månad åkte min familj och jag till Liseberg, där vi hade det grymt kul.
Tyvärr drog mina kära systerdöttrar med mig upp i parisehjulet, inget jag gör om inom den närmsta tiden. De närmsta åren. Någonsin.

Efter Juli kommer Augusti som jag hoppas att ni alla är medvetna om. Jag räknade ner till dagarna då skolan snart började och det var dags för oss att bli de äldsta i skolan.
Min syster och hennes familj var ödmjuka nog att ta med mig till skrea. Underbart om ni frågar mig.
Lille Villekillen fyllde år, så vi firade en ettårs dag.

September var månaden då alla hade börjat vänja sig vid att skolan hade börjat och att vi nu faktiskt var tvunga att plugga, läsa på till prov och faktiskt röra på oss. Behöva gå upp klockan 7 på morgonen. Syster yster blev ett år äldre också. Annars en väldigt tråkig månad kan jag besviket meddela.

Oktober, skolan hade verkligen kommit igång och nu blev det stressigt. Proven flödade och läxförhören var lika vanliga som ett vänner avsnitt på TV:n. Alltså, ja dom var hela tiden. Varje dag. I know, den var dålig.
Jag tror att det var denna månaden då vi i klass 9E begav oss till borås för att spela laserdome och köra gokart tillsammans. Jag kan stolt meddela att jag var den bästa tjejen i laserdome. Ja, tack, jag blev impad av mig själv, jag hade ju aldrig gjort det innan. Sen kan jag berätta att jag var sämst i gokarten så det kompenserade laserdomen. Tyvärr.

It's November, and it's getting close to Christmas. Nja, jag tyckte det iallafall. Fortfarande hade jag inte bankat in det faktum att jag var tvungen att plugga till prov ännu, jag hade inte riktigt kommit igång. Konstigt med tanke på att jag snart hade gått tre månader i skolan, och jag hade ju längtat till skolan.
Nu kom den där hemska snön igen. Jag förbannar den med hela min kropp, med alla krafter jag har.
Snön kom och den kom med full speed. Jag hatade den. 
5 födelsedagar firades, och det är alltid mysigt att sitta där med familjen. Något som jag tror att vi alla uppskattar.

Och sen kom December och dagarna blev allt kortare. Tanken att snart är det jullov var i allas huvud och skolan blev plötsligt lite lättare.  Nu närmade det sig. Betygprat började eka i korridoren och alla började sakta men säkert förbereda sig inför de tre veckor som vi nu hade framför oss. Julafton, nyår, sova till klockan tolv. Ja det sista är väl kanske inviduellt, men you get the picture!
Julavslutningen var mysig, fint i kyrkan, men alla längtade desperat efter att få komma hem och påbörja lovet.
Och julafton smög sig snabbt på bara några dagar efter vi hade blivit berfirade från skolan. Den firades med familjen, precis som det ska vara. Och nyår, ja ni vet ju. Jag och en kompis hade jätte kul när vi välkomnade det nya året med öppna famnar.

Och nu sitter vi är, det är Januari, och nu har vi plågsamt insett att det snart är dags för oss att släpa oss ur sängen på morgonen för att möta alla andra elevers trötta ansikten.
Som ni märker har mitt år inte innehållt sådär jätte spännande händelser, men jag kan ändå lungt säga att det har varit ett väldigt bra år. Mycket skratt och tårat, många gymnasiebesök. Paniken har ibland hotat med att ta över, gymnasiet väntar runt hörnet. Jag kan bara försöka att förbereda mig inför en späckad termin. Ska bara försöka komma ihåg att njuta av den också. Sista månaderna då jag får vara nära klassen och mina kära vänner.