I det ögonblicket då kroppen drar sitt sista andetag och ger upp sägs det att kroppen blir några gram lättare. Vissa påstår att det är all luft som går ur, andra säger att det är själen som lämnar den livlösa kroppen för att flyga iväg till ett bättre ställe. Men då kan man ju inte säga att man dör? Då borde det ju räknas som att man bara lämnar ett ställe för att sedan leva vidare på ett annat.

Man kan ju inte bara försvinna, sådär phoff eller?  Tappar man allt då? Alla minnen, alla tankar, alla syner och ljud som man en gång uppfattat? Tappar man alla känslor? All glädje, sorg och kärlek som man en gång hyst mot en annan människa? Känns det något när man försvinner?

Men om man nu lever vidare, att själen fortfarande flyger runt, är man med sina nära och kära då eller är man helt ensam?
Jag läste på ett ställe då en kvinna hade dött, men läkarna hade lyckats rädda henne. Ett tag senare berättade hon vad hon hade sett för något under de sekunderna hon var död.
Ett ljus hade spritt sig, någon som en gång var nära henne hade stått vid hennes sida och tvingat henne gå tillbaka, sa att det inte var hennes tid. Betyder det att det redan är bestämmt när alla ska dö? Har vi alla ett visst datum och en viss tid inkrivna då vi alla ska lämna denna värld. Vem isåfall har bestämmt det?