Sunday, bloody Sunday



Put your hands in the sky, put your hands in the air.
If you're the praying kind, turn this song to to a pray.
No more.

it's taking me higher



Sitter här och taggar för fullt inför de fasansfulla matte-nationella proven som kommer nästa vecka. Ja, jag behöver samla mod redan nu.
Lord, give me strength.


burn baby, burn

 

Eftersom skolan idag inte var någon höjdare och mitt humör inte är på topp, blir det inte mycket blogging.
Ses imorgon buddies.


ett hjärta får aldrig rynkor




tears in heaven



Jag vet att jag lagt in denna videon innan, men den tåls att se om.
Så.freaking.underbar.

It's London, baby


London. Världens bästa stad.

Man kan leva där hela sitt liv och ändå inte sett allt som finns där.
21 juni-11 juli kommer jag befinna mig i denna ljuvliga stad, tillsammans med en riktigt godvän- Rebecca aka Beccis.
Något som jag ser fram emot? Ja!


And I break down as you walk away




Den som tror på människans fria vilja har aldrig älskat eller hatat.

born this way




I det ögonblicket då kroppen drar sitt sista andetag och ger upp sägs det att kroppen blir några gram lättare. Vissa påstår att det är all luft som går ur, andra säger att det är själen som lämnar den livlösa kroppen för att flyga iväg till ett bättre ställe. Men då kan man ju inte säga att man dör? Då borde det ju räknas som att man bara lämnar ett ställe för att sedan leva vidare på ett annat.

Man kan ju inte bara försvinna, sådär phoff eller?  Tappar man allt då? Alla minnen, alla tankar, alla syner och ljud som man en gång uppfattat? Tappar man alla känslor? All glädje, sorg och kärlek som man en gång hyst mot en annan människa? Känns det något när man försvinner?

Men om man nu lever vidare, att själen fortfarande flyger runt, är man med sina nära och kära då eller är man helt ensam?
Jag läste på ett ställe då en kvinna hade dött, men läkarna hade lyckats rädda henne. Ett tag senare berättade hon vad hon hade sett för något under de sekunderna hon var död.
Ett ljus hade spritt sig, någon som en gång var nära henne hade stått vid hennes sida och tvingat henne gå tillbaka, sa att det inte var hennes tid. Betyder det att det redan är bestämmt när alla ska dö? Har vi alla ett visst datum och en viss tid inkrivna då vi alla ska lämna denna värld. Vem isåfall har bestämmt det? 

find some peace tonight


~you're in the arms of the angel.

travelwithfanny

Jag måste tipsa er alla att kika in på min vän Fanny's fina reseblog. Hon skriver om resor, sevärdigheter och ger tips på billiga shoppingställen, plus mycket mer.
Titta in vettja!

http://travelwithfanny.blogg.se/


history






För varje steg man tar, varje sida man vänder och varje beslut man tar skriver man sin historia.
Även de allra minsta sakerna kan förändra hela ens framtid. Som att ta gå den där rundan istället för att hoppa på bussen. Eller att man kanske gick till en helt annan affär än vad man brukar göra.
Därför kan man ju aldrig riktigt veta vilket beslut som är bäst, vad är rätt och vad är fel, eftersom man inte vet hur resultatet kommer att bli.
Såklart finns det ju vissa uppenbara saker. Men jag syftar på alla beslut som är lite flummiga, de som man inte riktigt vet hur man ska utföra dom? 
Jag brukar alltid låta hjärtat avgöra. Ska jag verkligen göra detta? Om det finns en drivande röst inombords, så gör jag det. Absolut.



Higher

Here we go, again.
Jag känner att fingararna kliar och hjärnan arbetar i 100mph.
Den känslan som jag har inombords nu, det är den ni vet då man insprirationen flödar för fullt, äntligen.
Senare blir det lite fler inlägg, om kanske lite mer intressanta saker.


oh, and btw, ni får ursäkta den fruktansvärda designen, jag jobbar på den.






5april


~saknar mitt lockiga hår.

Well, hellooooo fellas.

Vill inte ens kolla när jag senast skrev här, men det har varit så mycket i skolan med nationella och allt detta.
Men jag har lovat - mig själv, att skriva här, varje dag, från och med...nu, så fortsätt kika in!


Äntligen har solen kommit fram och smilat till oss nu dessa senaste dagarna, framför allt igår, kan bero på att det var min födelsedag kanske? Förmodligen.
Finally, säger jag bara, har saknat solen, de gröna träden och allt sånt där som hör med våren till.

I brist på andra intressanta saker att skriva på avlsutar jag detta inlägg och börjar planera ett nytt, bye.

RSS 2.0