som ni ser är jag väldigt fotobegåvad.

Så känner jag idag. Tummen ner. Ja, ni ser ju bilden. och det stökiga skrivbordet bakom, men det kan ni la försöka att ignorera? Snälla?
Tack.
Anyway. Ni kan ju undra vad jag gör hemma idag. Jo det är nämligen såhär att jag har åkt på...något. Vi vet inte exakt vad, halsinfektion, halsfluss, eller är jag bara förkyld? Bara gudarna vet. och kanske möjligtvis någon läkare...

Så jag sitter här och kan knappt svälja utan att rycka till, men jag har tagit en fin liten vit tablett nu och väntar på att den ska börja hjälpa lite så jag kan äta.

Sen kommer den andra frågar som ni säkert sitter och håller på.
Om jag nu är hemma idag, varför är jag uppe kl tjugo i 11? Ja, det.....har inte jag något svar på. Jag skulle gärna vilja ligga i min varma säng och titta på film, dricka varmchoklad och halvsööööövee liate!

Men jag unnar mig inte det just nu. Förmodligen har jag tagit mitt förnuft till fånga och lägger mig där om en stund och håller tummarna att jag mår bättre tills imorgon. Jag är lite konstig på det sättet, jag menar helgerna kan gärna vara längre för min del. Men när det är mitt på veckodagarna kan jag tycka att det är skönt att vara sjuk någondag ( ja det lät fel) och sen gå till skolan dagen eller någon dag efter. Men att stanna hemma flera dagar i sträck medan kompisarna har kul i skolan så börjar man bli rastlös och vill tillbaka till helvetet på jorden. Ja skolan då alltså, så tänker jag om det när jag väl är där. Men här hemma så är det faktiskt rätt okej...döda mig inte för att jag sa det där.

Det är precis som på sommarlovet. I början så fattar man inte att det är lov. Efter ett tag kommer man in i det.
Sen kommet stadiet då man bara njuter av bad, sol och värmen. Sen blir värmen för varm, efter det blir man uttråkad på badet. Det som följer sen är att man faktiskt är så uttråkad att man längtar till skolan igen, och då brukar det bara ha gått ungefär halva lovet. Så där sitter man ickesolbränd och avundas alla de som ser ut som fräscha pepparkakor medan man själv har svårt att få en liten bränna.
Man sitter på sin lilla filt och räknar dagarna till skolan börjar.

Åh, jag saknar sommaren....

mysaknarsommarensåhimlamycketsådetärintesantalltså


Ja, söndagar är ju aldrig roliga. Man tycker att det är skönt med en ledig dag, men samtidigt har man ångest att en ny vecka snabbt och säkert närmar sig utan någon som helst nåd överhuvudtaget.

Ja, vad händer denna veckan nu då, inte mycket kan jag med en gång berätta för er. En helt vanlig vecka, inga gymnasiebesök, inga dansdagar eller volleyboll spel, bara en helt vanlig skolvecka. Något att se fram emot.
Sen tänker jag tillägga att på tisdag börjar vi istället för att slå över bollar över nät, ska vi slå volter, något som jag INTE ser fram emot, snarare tvärtom, jag fasar inför detta.
Att slå runt i luten, slänga sig och hålla på är inte riktigt min grej, kan bero på att jag hatar höjder, kan bero på att jag inte är så vig men det kan också bero på att jag är superdålig på redskap.

Nu är My the optimist framme. Can you feel it?
Nä, nu ska jag gå och glädjas åt andras vägnar, Filip och Fredrik verkar faktiskt slå denna familjen som har utmanat dom idag.

ja, nu är det inte långt kvar till jul, men det tror jag inte har undgått någon, not even me.
Snö också, ni vet vad jag känner för det...


Igår var en väldigt intressant och läskig dag. Jag putsade lite fönster och sen satte upp gardiner, och när jag gick ner till källaren för att hämta lite julpynt såg jag ett gammalt sy skrin som mormor fick 1946. Rätt coolt tyckte jag då så jag sprang ner till förrådet ännu en gång och började rota bland de alla hundramiljonersbiljaders lådor som stod där nere, och tillslut hittade jag vad jag letade efter, en och en halv låda fulla med fotoalbum, brev, och en massa annat från mormor, morfar och hans syster.
När jag väl fick upp alltihop satt vi och kollade igenom dom, sorterade ut vad vi (jag) ville ha kvar och drog in allt på mitt rum.

Men det som var så jäkla otroligt mega super läskigt var att när jag stod och rotade bland alla dessa lådor och öppnade en som det inte stod något på och höll mina trötta tummar att det var just den lådan jag letade efter. Men icke. När jag öppnade bananlådan och bad en stilla bön till gud så såg jag tre, grå/bruna små monster springa ur lådan och bort ifrån mig, pipande. Jag pep inte då kan jag säga. Jag skrek och backade, samtidigt som jag puschade på Harry att jaga dom typ såhär:
MEN HARRY! TA DOM DÅ! SPRING! TA DOM! BUSS PÅ DOM, KOOOOOM IGEN!

Men vad gjorde han? Stod där som ett fån och fattade ingenting alls, bara undrade varför matte skrek och var livrädd. Vilken vakthund huh? Känner mig så trygg.
Det tog emot att gå in i förrådet igen och börja öppna lådorna igen kan jag säga. Men jag vet inte om gud tyckte att han hade skrämt mig nog, för det kom inte några fler möss iallafall. Ni kan ju undra varför jag var så dum att gå in där igen iallafall, och det undrar jag med, men envis som jag är så ville jag ha tag i de lådorna, dessa fotografier som jag länge ha velat lägga händerna på.

Anledningen till att jag ville ha bilderna och deras grejer är för att för det första inte hade någon kontakt med dem, iallafall inte morfar som dog innan jag föddes. Mormor har jag inte några stora minnen av heller, bara att jag ofta fick presenter av henne.  Mammas faster Hihu däremot, henne har jag fler minnen av. När vi lekte " hitta tändstiksasken" och hon ofta gömde den vid hennes bälte. Glasstårtorna som hon alltid bjöd på, och den lilla handgjorde hunden som stod placerad nedanför TV:n.
Grejen är att länge, länge har vi i familjen spekulerat om vem jag är lik. Jag är inte lik mamma, inte heller min pappa.
Sen en dag, bara poff, sa mamma: Men herregud, nu ser jag ju vem du är lik! Morfar!
Ja, min morfar då alltså, och Hihu, hans syster, mammas faster. Jag tror jag var nästan 13 år då mamma såg denna likhet mellan oss, och nu när man tittar på bilder så undrar man varför man inte har sett det innan, jag är verkligen lik dom. Skrämmande lik. Likadana ögon, näsa och ansiktsform. När jag ler kan man också se morfars leénde gömma sig där bakom.
Och jag kan ju säga att jag är stolt över att vara lik dessa fina människor, Hihu har jag träffat, så henne har jag en egen uppfattning om och morfar har jag hört historier om, minnen som mamma har.

I mitt rum nu står det 10 fotoalbum, bilder på båda mormor, morfar, Hihu och hennes man Kalle, en väska, syskrinet, gamla pennfack och andra små skrin. Och om ni kollar på mitt högra långfinger ser ni tre guldringar som har suttit där en tid nu.
Det är förlovnings och vigselringar som en gång har varit på mormor och morfars fingrar, jag tar aldrig av mig dom.
För ett tag sedan, jag vet inte om jag är naiv, paranoid och allt vad det heter, men iallafall. För ett tag sedan hade jag en "spök period". Jag tyckte mig se skuggor överallt, och en gång när jag gick upp för trappan för att komma in i värmen igen efter att ha rastat Harry, sträcker jag fram min hand och är nära att greppa tag om handtaget då det rör sig av sig självt. Som om det var någon som tryckte ner det innan jag hann röra det. Snabbt ryckte jag tillbaka min hand och stirrade stumt på dörren innan jag vågade nudda dörren igen och gå in.

Who knows, det kanske är mormor och morfar, eller farfar som vakar över mig i dessa dagar?

gulligt eller hur? jag lekte präst idag.

Ja, ni ser ju bilden själva. Jag lekte präst idag och vigde dessa killar, på ett väldigt snabbt och flummigt sätt, det gick la inte så bra kanske, det är nog inte något framtidsyrke. Tyvärr.
Menmen, det är inget att sörja över.

Volleybollen gick rätt surt, inte som vi hade tänkt oss, ( och det var ju att vinna hela tjobalomanget).
 Meeeeeeeeeeeeeeeen jag försöker trösta mig själv med att tänka att det är FREDAG! och det hjälper faktiskt bra.
Förövrigt har dagen varit bra, haft två lektioner sen körde tuneringen igång.
Musiken var väldigt rolig, som ni kanske kan förstå om ni tittar på bilden över.

Däremot blir jag mer och mer förbannad på denna hemska, ljusa, tråkiga och jobbiga snön. Den är jätte fin och så, om man ser den innifrån, men när man är där ute är det som en slagfält. Det flyger bomber överallt ( snöbollar) och det brottas, och vart man än ser så är det någon stakars liten krake som får en massa fruset vatten uppkört i ansiktet av-oftast- några större elever.
Då tänker man " Hmm, blir du mulad? How sad, undrar vad det kan bero på?"
Själv, pepparpeppartaidetförbannadeträt, så har inte jag blivit mulad ännu, men det kommer väl, en tidsfråga bara. Men jag försöker hålla mig på min kant, i hörnet, långt borta från allt detta vita krig.

Om det kommer fram någon och frågar " ska du med ut på snöbollskrig" så har jag svarat nej innan de ens har hunnit fråga klart.
Ett annat exempel är när vi går ner till maten i skolan. Då måste vi nuförtiden ta "yttervägen" då är det smart att antigen gå med ett stort gäng, då är det mindre chans att bli träffad av dessa kanoner.

Här kommer en till fin bild av mig. Iallafall, så här kan ett anfall se ut, detta var jag med om mååånga gånger förrförra året samt förra.
Det ska föreställa mig ( den lilla tjejen med brunt hår i mitten) jag duckar och gömmer mig bland alla.
Den som står uppe på kullen, det är oftast ett dagisbarn, eller det kan vara upp till 10 dagisbarn som tycker att 
det är kul att sikta på oss springande högstadieelever.
Men, det är ALLTID tryggast att gå med en lärare, då försöker inte ens krypskyttarna som ligger och gömmer sig. De vågar inte då. Mohaha...ha...ha.

Ni måste ju medge att jag målar rätt fint, eller hur? Inte? Jo, tack. En gåva från ovan som jag inte allt för afta skryter med.

Nu börjar mina ögonlock bli tunga, kan det bero på att jag är trött? Nja, man vet ju aldrig.
Ooh, btw, jag gjorde inte några mål på volleybollen idag ,men istället gjorde jag några touchdowns, riktigt otroligt snygga, ni skulle sett dom, WOW säger jag bara. Jag tog bollen och sprang till motståndarnas sida, kastade ner bollen och skrek: YEEAH! MY IS THE SHIEEEAT! Sen körde jag några vinnar steg och joggade tillbaka till min position. Alla kollade lite konstigt på mig, varför vet jag inte, dom har la aldrig sett någon touchdown som var så snygg innan. Hm...

hej. jag är trött. inget mer med den saken.  klockan är nu 20.30 exakt. coolt. eller inte.

Iallafall, nu ska jag sluta skriva så förbenskat keligt(tråkigt, för er som inte förstår oss kindbo talare) och börja berätta vad jag har gjort idag, mycket väl detaljerat? Vill ni det? Tänkte väl det.

Vaknade, gäspade och rullade runt några gånger för att försöka vakna till litegrann iallafall och svor för mig själv inne i huvudet att det bara var onsdag morgon och inte lördag. pip.
Sen kom jag på, jag ska ju hälsa på markgymnasiet idag, så jag började rulla runt lite mer och tillslut landade mina ovilliga fötter på golvet och bokstavligen slääääääpade mot toaletten. Jag kan ju inte missa bussen, tänkte jag.
Det skulle inte ha gjort något faktiskt, för mark var iiiiiinte min skola kan jag säga. Den var bra och väldigt fin, men inte för mig. Jag och ett gäng andra vänner hade lite tråkigt när man gick runt där nere i den fyrkantiga idrottshallen så vi tog några varv  som vi väldigt poetiskt kallade " godis varven". Det innebar att vi gick fram till linjernas ställe, lyssnade på dom medan dom försökte få oss att välja just deras linje, medan vi stod och närpte åt oss en massa gratis godis. Gratis är gott. ALLTID!

Jag åkte hem, tränade, ska duscha. En kort sammanfattning där på slutet. Lovely.

Skriver mer sen. Eller imorgon. We'll seee :)

ja, det kanske man skulle önska sig i julklapp? a whole new world for christmas, ja det låter allt bättre på ett heeeelt annat språk.

Jag älskar disney också, får er som är de allra minsta intresserade.

Är inte dessa tecknade filmer härliga? När de flyger iväg helt obekymrat och sjunger hela dagarna. Skulle jag med vilja göra. Om man bortser från att jag hellre skulle dö än att vara mer än 5 meter över marken. ( Min kära syster Lotta kan intyga detta när hon, hennes sambo och deras barn tvingade upp mig i parisehjulet i somras. never.ever.ever.never.aldrig igen) sen skulle det nog inte vara så bra att jag gick runt och sjöng hela dagarna heller, för hundarna skäller när jag tar ton, promise.

Sen att djuren kan tala, det är rätt fräckt det med, tänk om Harry skulle ställa sig och snacka här. Undrar vad han skulle säga. Deeeeeet vill jag troligen inte veta, allt det hemska han har fått vara med om. Bland annat t.ex när jag, fanny och madde har tjejkväll hemma hos mig får han sitta inne i mitt rum och lyssna på allt. Stackarn.

Sen har en annan tanke slagit mig? Ja, det gjorde lite ont. Nej förlåt den var dålig...ehum..
Iallafall...om jag skulle vara en tecknad figur, undrar hur jag skulle se ut, erkänn det har la ni tänkt på med? Inte? Jag trodde det var normallt, heh..he. Kanske inte.
Men prova, ni kan bli överaskade hur snygga ni blir, det enda som egentligen behöver vara likt det är hårfärgen och ögonen kanske, sen kör på bara. Glöm inte att göra håret riktigt vågigt och glansigt tjejer ;)

Här är jag. Visst är jag vacker? Liiiite längre hår har jag på bilden än i verkligheten, men annars så har jag ju lyckats. Tycker ni inte det? Jo, ja. Tack..

Vacker klänning har jag med, jag ska på bal förstår ni, men min prins han är lite sen, han kommer ifrån fjärranlland så jag sitter här nu i månljuset och väntar. Min vän grävligen (som kan prata, duuuh) står bakom stenen också.
Det var nämligen såhär, en hemsk häxa har varit en pain in the asss för mig nu ett bra tag så jag spöade henne i brottning och nu så slipper jag se henne på ett bra tag iallafall. Skönt det.
Oj, nu prasslar det här bland träden. Nämen min prins, ääääntligen.
Nu ska vi sjunga. Och sen ska den där potatisen där borta förvandlas till en båt och vi ska flyta iväg medan sången fint blir allt svagare och svagare.
The end.

Ja, vad tycker ni? Visst verkar mitt liv som en dans på rosor? Klart, för det är just såhär det går till. Everyday. Förutom imorgon då, för då ska vi åka till mark och hälsa på inför gymnasievalet. Please lord, have mercy on me!

Fuck the cops...
Tjaa, det kan man ju ha olika åsikter om, haha.

Jag hade tänkt att lägga mig tidigt ikväll, och kanske tillomed ha hunnit att somna nu, meeeeen ser var jag sitter nu. Bänkad framför TV och garvar rumpestumpen av mig när alla dessa sköna pensionärer driver med "oss" ungdomar. Så jäkla härliga, varför finns det inte mer sådana människor? Vi svenskar är så stela, kom igen, looooosseeeen up people!   
Ja, nu menar jag inte att vi ska springa runt och spraya "fuck the cops" överallt, men lite harmlösa skämt har ingen ont av, eller hur?

Sen är det ju hur olika människor reagerar, vissa skrattar med och pratar,medan andra snäser av och tittar skumt efter dom.
Man börjar ju undra hur man själb skulle agera om det kom fram ett gäng pensionärer och börjar att skaka rumpa, eller börja prata om blommor och bin. Troligen, om jag känner mig själv rätt, så skulle jag nog skrattat som jag aldrig har skrattat förut, haha :)

nae, vad spelar det för någon roll vilken färg man har på huden? Om man har mörkt hår och bruna ögon eller ljust och blåa ögon? Hur Sverige kan ha blivit så främingsfientligt, det förstår jag mig inte på. Dagligen hör jag hur dåliga och jobbiga utlänska människor är, utan att ens personen i fråga någosin har fört ett samtal med henne/honom. Det är bara för att människan som blir utsatt för dessa ord kommer från ett annat land och inte ser ut som vi andra.
Enligt mig är alla människor vackra, oavsett färg eller ursprung.

Varför säga dessa ord? Varför kasta ut sig något om någon annan levande varelse? Vem eller vad ger dig den rätten att trycka ner och sparka på en annan människa?
Om jag står i en grupp och plötisligt går det förbi en kvinna med slöja så kommer såklart en kommentar " fy! Se! dom ska UT härifrån". Om jag då svarar emot så kommer en annan kommentar och det är " men va fan, vill du att dom ska spränga sönder hela Sverige? Ta över landet?" 
Va? Det är de absolut dummaste orden jag någonsin har hört. Visst det finns dom som inte försöker att anpassa sig till svenska lagar, men dom som gör det då? Lägger vi märkte till dom? Nej, för vi fokuserar bara på dom "dåliga".  Inte dom som försöker, och faktiskt lär sig och uppskattar svenska lagar och traditioner.

Varför tar alla för givet att en utlänsk människa är en dålig människa? Dom är levande varelser, precis som vi svenskar. Dom har tankar, en egen vilja, rädslor, känslor, dom har drömmar och dom har åsikter. Precis som vi andra. Precis så!
När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen visste jag inte var jag skulle ta vägen. HUR kunde dom komma in?

När jag träffar en människa dömmer jag inte den för utseéndet, ursprunget eller språket. Jag tror på jämnställdhet, jag tror på att varenda person är lika mycket värd som dig eller mig.


orsaken till detta arga(!) inlägg, är för att jag hörde en så dum kommentar i skolan igår, så jag ville bara skriva av mig lite grann...phu.

ingen som märkte att jag skrev fel igår, haha!? Onsdag den 17 november menade jag ;)

Nyss hemkommen från en väldigt rolig dansdag(kväll?). Den innehöll bugg, vals, foxtrot, linedance och den bästa, kycklingdansen, yes indeed!
Trött? ja. Blåsor på fötterna? ja? I behov av en dusch? ehum, ja.
Såklaaart glömde jag kameran, så jag ska be fannybanny att skicka lite bilder som senare kommer upp här.

Nu ska jag sova. godnatt.

en bild från avslutningen i somras, jag vill tillbaka till sommaren!

Det är kallt, mörkt och rått ute. Halt är det med för er som inte har märkt detta uppenbara. ibland tycker jag att det kan vara lite mysigt att sitta inne med en varm kopp choklad- yeah you got it right, inget te här inte- och titta ut i mörkret. Men ibland är inte idag. Idag var jag så trött på vintren. När man vaknar på morgonen så vill man inte gå ut i minusgrader det första man gör, nej.  i skolan är det inte så varmt heller för den delen...

Harry, min hund, älskar vintren. Han älskar snön. Inte jag. Jag gillar inte att behöva frysa tårna av sig.
Jag gillar inte heller att behöva ha tonvis med kläder på sig så att man inte kan springa när man hör att folk bakom en planerar ett snöbollskrig och att man ovilligt kom med i det. I det läget skulle man väldigt gärna vilja springa, kuta för livet och gömma sig bakom närmsta lärare, så feg är jag.
Nae, men istället får man huka sig och ta skydd med sin läxbok ( som väldigt gärna få gå sönder för min del, då kan man ju köra med " det var inte jag" frasen) och samtidigt hålla koll på alla dessa isfläckar som sträcker ut sig framför en. Men oftast misslyckas man och man får en stor snöklump i nacken och den där hemska känslan, jag tror ni vet vilken det är, då snön långsamt börjar smälta och det börjar rinna ner på ryggen uppenbarar sig? Ni vet? Tänkte väl det. 
Meeen om man mot alla odds klarar sig från dessa snökulor och granater så betyder det ju inte att man kommer därifrån ostraffad, nejnej, med min (o)tur och med mina skor så landar man på rumpan istället tack vare att vattnet på marken har frysit.

Nej... My Magnusson+is= katastrof....huuuuuge!


→
http://www.youtube.com/watch?v=AKkruRkDKwk

en väldigt glad och härlig låt, och nej, jag vet fortfarande inte hur man ska få upp länken som en video, jag får luska i detta, för det är väääääldigt irriterande.

En väldigt vacker bild om jag får säga det själv, det är jag och mina systrar i somras. :)

Ja, vilket är det? Tisdag eller Onsdag? Svaret fick jag såklart idag då jag gick efter tisdagens schema, men jag har likförbannat gått runt och sagt onsdag ändå. " Imorgon är det dansdagen!" sa jag till en av mina klasskompisar, och tillbaka fick jag blicken " ehum... jag ska nog gå". Jag gick oförstående där ifrån... en liknande sak hände när jag satt med mina kompisar och diskuterade om vad vi skulle göra på torsdag då vi har ett så himla långt hål mellan lektionerna, vi kom fram till att traska ner till förorternas förort och ta en fika. " Ja!" utbrast jag då, " jag längtar tills imorgon"  jag fick samma blick som innan och sedan började de prata om något annat. " HAHA vilka knäppgökar" tänkte jag då, " dom fattar inte vad jag menar".

Imorgon ska vi börja skriva en krönika i skolan, något som jag verkligen ser framemot, men vad ska jag skriva om? Jag vill skriva om något som är så uppenbart så att man inte lägger märkte till det. Får tänka på detta nu;)

till allas stora glädje, skulle jag chansa på, så är det bara ungefär 37 dagar kvar till julafton...börjat tänka på julklappar? Bra. Det har inte jag, inte heller har jag tänkt på vad jag vill ha....förutom en tvättkorg. Det kan familjen lägga ihop till.
Antecknar ni? Good!

ooooooch till min stora förvåning (!!!!!!!!) så gick mitt syslöjdsprov....ja inte bra, men bättre än vad jag trodde, mohaha!

Nu ligger det en (kanske) havskatt på min tallrik, den måste ätas upp!
Skriver mer sen, ciao!

Har innehållit fysik, fysik och fysik. Inte det bästa ämnet, inte det roligaste änmet och verkligen inte det lättaste ämnet, men nu är det klart, äntligen.
Det känns skönt att det är klappat och klart för att lämnas in imorgon, men ändå känns det som om jag har missat halva arbetet...hmm...

Nu ska jag ta en kompis råd och ta en liten break innan jag tar på mig mina fina läxglasögon, har inga sådana, men om jag hade så skulle jag ha gjort det ;) och vet ni vad som ska läsas nu då? Slöjd. Sy slöjd. Jag fattar inte hur man kan ha prov i det, jag menar, helt onödigt, vad hjälper det mig?
Jo visst det hjälper säkert många, men inte dom som inte har den talangen att kunna sitta och sticka, sy och allt vad det heter...

Deppigt inlägg, deppig My.

Några glada nyheter?
Dansdag på torsdag, det är kul! Något att se framemot denna hemska vecka. Se, där kom det in lite depp igen, även om jag kom med en bra nyhet, fy my!

Min tumme gör ont med, usch, ska inte gå in på den historien, inte nu iallafall, den är...komisk.

En annan rolig nyhet är att imorgon är det drama och där finns inga deppkommentarer i närheten, bara smiles,  Tyvärr kan jag inte ta åt mig äran över att ha knäppt denna vackra bild på oss tre vacka människor, utan det är Madelen, vänster.

Det är alltså hon, Madelen till vänster, jag i mitten och till höger står Fanny. Dessa fina flickor gör att vardagen ofta innehåller skratt och mycket skoj!

ja, nu äntligen, bloggen är ...någotsådär fin...hehe...
Så nu kan jag börja blogga på allvar, jag har haft en blogg innan för typ...2 år sedan, den gav jag upp, men hoppas på att jag ska ha tålamod att skriva på denna varje dag :)

Kör en kort tråkig förklaring om vad som har hänt idag och hoppas att ni överlever.

Måndag, skola, tråkigaste dagen på hela veckan, något att se fram emot.
Dagen börjar med att man försover sig en liten stund, som alltid, när man inser att klockan är ( JA SÅ MYCKET) mycket rusar man upp och så är måndagen officiellt igång.
Man springer till bussen och kommer fram dit med andan & hjärtat uppe i halsen och kommer då ihåg att man har glömt en viktig lapp hemma, men såklart är man för lat för att springa tillbaka för att hämta den.
Sen är bussen försenad så man skulle kunna springa tillbaka för lappen, men benen tycker annorlunda.

I skolan hände inget nytt heller, same old same old, engelska i ungefär 100 minuter, springer bort till spanskan och försöker samtidigt att få bort alla de engelska orden för att kunna fokusera på de spanska, jag misslyckas alltid, men som tur är finns Fanny alltid bredvid för att hjälpa mig.
Sen dagens höjdpunkt...biologiprov, yeah you heard me, biologiprov.  Men som tröst för dessa hemska måndagar är att vi slutar kvart i ett, yyyyynderbeeert!

Väl hemma så möts jag av lille Ville ( systerbarn) och mamma som sitter i soffan och halvsover, mysigt :)

Nu blir det fysik, jag älskar att skjuta upp saker till sista minutenm tillexempel som att ta reda på hur en generator fungerar, till den stunden kommer då jag faktiskt måste ta reda på det...japp, wish me luck feelllaas!