(bilden har inget med texten att göra)

I en sekund, en blank sekund, står världen stilla. Vinden drog sin sista pust, solen gömde sig bakom molnen och löven försvann. De envisa getingarna slutade surra och lyssnade istället på allting och ingenting. Lyssnade på tystheten.
På en sekund var det över. För två sekunder sen levde du, nu gör du inte det. Tåget tjöt fortfarande, desperat, föraren kämpade med bromsarna men det var försent. Rälsen gjorde motstånd, tyckte att fordonet gjorde fel i att stanna. När tåget väl var stilla var allting helt tyst. Ingen andandes, rörde sig. Ett tungt pustande hördes och tåget andades ut, lättad över att inte behöva kämpa längre. Sen började alla exakt samtdigt, man hörde hur alla drog in luften i lungorna och släppte sedan ut olika sorters ljud. Skrik, flämtanden, ord...Medan jag själv inte kunde få fram någonting. Jag bara såg. Iakttog scenen den brutala framför mig.
"Men gör något!" skrek en kvinna mig i ansiktet och med stora rödgråtna ögon bad mig att få bort henne därifrån.
Min vän är borta och jag förväntades att göra något?
Personen som jag älskade är borta.