Imorgon är det julfest i skolan, rätt kul faktiskt med tanke på att jag aldrig går ut annars, som den tråkiga person jag är. Men nej, jag har inte behov av att gå ut varje helg, festa, dricka så man snart ligger på marken med spya på skorna och ber min bästa kompis att ringa hem till mamsen så hon får komma att hämta mig. Jag har inget behov av att ragga upp bästa killen för att senare dumpa honom när man ser nästa offer om man nu kan drastiskt kalla det så.
Okej, riktigt så kanske det inte går till, vad vet jag, men ni förstår min poäng?

Jag är inte den typen som dricker, as the matter of fact, jag är nykterist. Kan låta lite konstigt när man då inser att jorden bara har snurrat 15 varv sen jag föddes. Men precis innan skolan slutade i 8an, då vi skulle gå till sommarlovet, då hade jag en konstig( egentligen ganska vanlig, men den fastnade) syn.
Jag gick med några kompisar i stan,vi skrattade knuffade på varandra,lekte,  you know the deal. På något sätt hamnade jag lite efter tjejerna som fortsatte gå framför mig, jag följde dom hack i häl.

I fjärran hör jag ett rop, högre skratt och flaskor som klingas. Så jag vrider på huvudet bara för att se ett gäng, stupfulla (drogpåverkade med?) ungdommar som inte kunde varit mycket äldre än oss, komma gående ( rättelse: snubblande) ner för gatan och alla som dom möter viker undan, drar in sina barn tätt intill deras betryggande kroppar och ger dessa halvvuxna barn arga blickar.

Såklart är detta gänget helt ovetande om detta.

Genast så gjorde jag...ni vet man klipper ut sitt egna ansikte och klistar in det på en annan människa. Jo, så gjorde jag nu och föreställde mig komma ner för den lilla backen, hängandes runt en helt random killes hals med mascaran nere vid mingiporna och en flaska som hårt hålls i min hand.
Jag kände genast att när jag väl ligger där på min dödsbädd, ( om måååååånga år- förhoppningsvis) vad vill jag då ha? Jag visste ju inte riktigt allt det jag ville ha.... men vad jag visste var att jag verkligen inte behövde ha en sådan upplevelse eller en baksmälla kvar i minnet. Nej, framför allt inte när man kan fylla dom med glada minnen istället, en tjejkväll med mina absoluta favoritmänniskor, eller en lugn hemmakväll med godis, en mysig film, ljus som brinner och en bok som ligger och väntar på mig.

I samma veva som jag då bestämde mig för att aldrig dricka en droppe alkohol tog jag beslutet att sluta äta kött.
Som person kan jag vara envis, om ni frågar folk omkring mig kan dom nog intyga detta. Så när jag väl fattade detta beslut så var det ingen som kunde säga motsatsen. Mor min var väl inte till en början sådär superlycklig att jag inte tänkte äta mera animalisk mat. Men när hon väl fattade att jag menade allvar så stöttade hon mig genast och köpte hem en massa soya mat.
Idag så är jag fortfarande vegetarian, och jag kan fortfarande inte sluta skratta åt de härliga frågor jag får ofta nog i skolan utav mina underbara klasskamrater:
Tex när jag berättade för dom att jag nu inte stod i samma mat kö som de så började dessa frågor hagla ner :
- är det svårt?
- vad äter du istället?
- äter du ägg?
- vad sa du? svampar? jahaaaaaaaa.
- men du äter väl linser, böner och sånt nu då?
- dricker du mjölk?
 och slutligen dessa härliga kommentrer som jag kan höra ibland när jag sätter mig bredvid mina kompisar i matsalen :

- VAD ÄR DET DÄR?!

Jag säger såklart inte att det är fel att äta kött, eller att dricka lite, men ta vara på er där ute, drick måttligt ( när man är i rätt ålder anser jag) och se efter varandra, it's all about love, ofcourse!

Lev livet, en dag i taget, yes :)