Musik är en så himla stor del av...allt. Jag menar, föreställ dig att du sitter i ett mörkt rum, popcorn i knät och en kudde som du har i bredskap ifall det skulle bli alldeles för hemskt i den där läskiga filmen du tittar på.
Tänk nu om det inte skulle vara någon musik i bakrunden när tjejen går med en kniv i högsta hugg mot dörren. Skulle det vara otäckt då? Njaaaaaa, knappast va?

Tänk om radio bara skulle ha en massa pratshower istället för topp tio? Kul eller hur?

Musik är min hobby, faktiskt. Jag kan sitta huuuur länge som helst framför datorn med spotify på högsta volym, fråga mamma min. Hon är så gott som tvungen att lyssna eftersom jag vägrar att ha lägre.
När hunden behöver gå ut måste han vänta tills headseten är i öronen riktigt och jag har funnit den rätta låten, annars går det ju inte att gå ut. Man kan ju inte gå ut och gå utan musik! Det fungerar inte så.

Ni kommer ihåg den tiden förra året då det var så himla varmt och solen lyste, barnen badade och skrattade?
Bra, iallafall. Då läste jag i tidningen att man kunde bli hög på musik. Genast klickade jag iväg ett sms till mamma som befann sig ett X antal mil ifrån mig och frågade : Tror du att jag är det?
Några minuter senare får jag svaret, som jag visste redan: Japp.
Mmmm, härligt. Men sen tänkte jag ju, jag har ju iallafall en bra drog isåfall. Jag knarkar knappast och det är ett hälsosam beroende. Den enda nackdelen är ju...som bilden förklarar så bra där uppe... att när man väl har musiken i öronen är det svårt att tänka på världen utanför. Allt blir som en...saga typ. En väldigt lång musikvideo.
Händelserna som man ser, men inte hör blir ett med musiken, det passar ihop.