En stark början, en stark forsättning och en stark låt.

Varje gång jag hör denna vackra låt tänker jag på dessa Rädda Barnen reklamerna, som gick för ett tag sedan.
Dom fastande då och jag har länge letat efter denna låten, när jag nu tillslut hittade den blev jag överlycklig.

Oftast när jag tänker på våld, trakasserier och människor som medvetet sårar någon så förstår jag inte riktigt.
Hur kan man göra något sånt, ser man inte att man skadar personen i fråga? Känner man inte det lilla odjuret som biter sig tag i magen precis när man ser uttrycket på människan som man nu lyckats göra illa? Monstret sitter kvar, envist och målmedvetet. Den vet precis vad den gör där.
Så känner jag iallafall om jag råkar göra något som jag sedan ångrar. Det svarta djuret biter sig fast, släpper inte fören jag vet att jag har ställt allt till rätta igen, jag kan gå och grunna på det i flera dagar.
"varför sa jag så" " varför gjorde jag det"

Men jag gör det inte medvetet, inte med vilja.
De människor som tar ett hårt grepp om någons axlar, ler hånfullt och trycker ner människan på marken, de människor som följer en med blicken och tittar nedifrån och upp, de människor som viskar och sedan skrattar samtidigt som ena ögat är fastklistrat på en liten stackars person som står i ett hörne och önskar att marken kunde öppna sig och han kunde hoppa ner i hålet, aldrig se tillbaka och försvinna. Det läget har alla varit i, när man vill försvinna. De människor som sprider ut ett rykte om att du har varit otrogen med din bästa kompis kille.
Dina såkallade vänner som står och tittar på när du blir utsatt för något. Dessa männsikor kan inte ha så mycket samvete kvar. Odjuret har bitit sig fast en gång i tiden, men har inte orkat hålla sig kvar.

det blev ett liknande inlägg denna gången, men idag känner jag mig lite...så här...